Nu är hon så stor att hon t.o.m. tappat sin första tand. :)
Tiden går för fort, jag hinner inte med. Känns som om jag inte gör annat än att jobba, sedan när man jobbat klart är det bara en stress att komma hem och få mat i sig, hinna varva ner innan det är dags för kvällsbestyren och sänggång.
Hur som helst så är hon mitt allt, finns och kommer aldrig att finnas någon annan som kommer kunna ta den platsen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar