Har inte så mycket att berätta om, livet rullar på, snabbt. En vecka kvar till jul och den gradvisa paniken har börjat smyga sig på. Hur ska jag hinna, hur ska det bli?? Men så kommer jag i någon sekund till insikt och fattar att det är inte så jäkla viktigt med allt, alltdetdärnivetsommanmåstefixamedochköpaochmatenochpaketen. Skit i det för fan, lite skinka, sill och köttbullar så klarar vi oss. Kate har fått paket hela jäkla december, hon behöver inte ha femtioelva till.
Vi har bestämt att så många julklappar som hon får, så många av sina miljoner (ja det känns som det) leksaker som hon inte leker med, ska vi ge bort till barn som inte har några leksaker. Så efter jul får det bli en vända till Rädda korset eller Röda barnen och lämna kläder, skor och leksaker.
Själv ska jag unna mig en bänkdiskmaskin i julklapp till mig själv. Det är jag värd, jag ogillar verkligen att diska och nu när min diskbänk är så låg så känner jag av ryggen om jag står där för länge, så jag hoppas hoppas att den jag fått ett litet napp på inte är för dyr och dessutom passar. :)
Nä, nu har kaffet kallnat, så nu måste jag (ja, jag måste, jag har tvångstankar) hämta nytt.
Puss alla godingar därute och stressa inte ihjäl er. Det blir jul ändå fastän ditt/dina barn inte får alla de där paketen och fastän det inte blev någon hel lax och fastän granjäveln är sned. (Min är det för den har åkt i backen 4 gånger redan, alla kulor sitter numera på en sida. Den ser för täskig ut)
Tjenixen.
